Kryper ihop och blundar men ser inte mörker
kan inte se nått mörker hur än jag försöker
tillslut tittar jag upp och känner mig glad
de går inte gråta nu och kan inte förstå vad
börjar tänka och sorter alla tankar i en rad
finner sen svaret och börjar nästan att grina
det var inte sorg jag kände utan de där fina
alla kallar lycka eller var de mer än lycka
vet inte vad du kommer att säga eller tycka
och som sagt tro vad du vill om mig eller så
men det jag kände kan du nog knappast förstå
tänker tillbaks nu på den där kvällen med dig
hur vi prata med varandra och du var så vänlig
ja inte bara det du var också underbar och så
du vet vem du är nu och kommer säkert förstå
vad jag menar och är bara glad att ha dig här
hoppas inte vänskapen mellan oss kommer gå isär
men tror inte det och finns alltid här ovasett när
sköt om dig vännen och jag kommer alltid finnas här



( 2010-08-25 )