Ensam I Mörkret

2010-07-25 @ 20:59:56

Kämpa eller fly, det kommer alltid sluta med att man ensam står kvar
om ingen bryr sig, ser eller förstår, vem finns då till försvar
finns de något hopp inom att finna riktig kärlek eller vänner
för vänner stöttar, dem trycker inte ner en för allt som händer
har aldrig velat skada eller förlora någon, men allt har sitt slut
tankar och skuldkänslor är en sak, men en helt annan sak är att göra de till verklighet fullt ut
men ibland känns kniven som en väg till frihet
tror inte att jag tänkte använda den till att tysta ner denna ensamhet
nej, tänkte bara visa att jag också finns här på jorden
genom att sätta jäveln på plats och få jäveln att minnas dem sista orden
om de skulle finnas en tjej som jag känner starka känslor för
då måste man glömma henne och allt man har känt, för man är en sån som förstör
jag har vant mig att leva ensam, och med vänner omkring sig som alltid finner lycka
antagligen är det jag eller så är de kärleken som alltid kommer få mig att uppnå misslycka
jag vet inte vad du tror om mig, eller vad du tycker om mig
men det gör inget om du skulle svika, lämna, hata eller något sånt mot mig, för jag skulle alltid tycka om dig
eller tja beror på vad du skulle göra
för vissa saker kan man verkligen sabba eller förstöra
du som läser dessa rader ska få en ledtråd
En tjej som är trevlig, vacker, mysig och en som man verkligen vill krama eller hålla om, men kärleken ger mig aldrig någon nåd
hon är kanske brunett eller blond, bra beskriving
så du som läser detta, hur vet du att jag talar saning
tänk om jag ljuger och att aldrig varit kär i den där tjejen jag beskriver om
kanske, eller kanske inte. men oj tänk om kärleken verkligen kom
men vem fan är då tjejen
aha dedu det är ju de som är grejen
du kan ej förstå min gåta
så vem ska man då förlåta
nej, funkar inte så ensamheten får en att gråta
att ha mörkret till sällskap och kylan omkring
och en massa stjärnor ovanför sig
det är bara en enda lång tystnad
med en mycket stor saknad
finns inte någon här bredvid, eller någon kärlek, bara en kall mark
man är inte svag, någonstans är man stark
man bryter inte ihop man är bara vilsen och otroligt ensam
gråten finns där i halsen, och en stor önskan om att kanske få bara en kram
de skulle kännas bra eller kanske en till, nej man vill ha mer
för att ligga där på marken ensam och ha gråten i halsen, de trycker en allt mer ner
drar upp mobilen, ingen ringer eller smsar för ingen kanske bryr sig om en
det är en sak som kan hända en, finns något mer som kan hända en sen
tänk dig att ha känslor för en och en stora ilska, sen sätter du ihop det
fan alltså det inte bra, en kniv är ingenting jämfört med det, de blir en mycket stor farlighet
tänk att inte vara vilsen mer utan att hålla, eller helt enkelt ha personen bredvid sig
men synd att kärleken är en dissare, detta är väl annars en fin dröm som är förmodligen mycket vanlig
saker och ting kan man inte glömma, undrar om kärleken gör en orolig
men mig gör den inte det för jag vet vilken väg jag ska gå
och att saker ting kan man inte förstå eller få
kärleken kör sin stil, och om jag är kär så skulle ändå ingen förstå
så nu är det över, vi stryker över allt detta och låter de vara och förbli så

 

( 2010-07-23 )

Texter Om...Trackbacks () Kategorie: Texter Om...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

__________________________________________________





Trackback